loidressage

Tänk hur mycket det betyder att få uppskattning och beröm!

 
DC älskar beröm och lakritssticks och får massor av båda delarna :)

När vi fikade efter clinicen igår diskuterade vi bl a att man själv faktiskt kan styra och påverka sina prestationer genom noggranna förberedelser, mental träning och målbilder.

En av mina kompisar säger att hon blir så nervös att det bara inte går att tävla, medan jag hävdar att hon låter sig själv BLI nervös och att det faktiskt går att arbeta bort det.

Hennes andra problem med tävlandet är att hon är trött på att behöva förklara sin älskade häst som inte alltid ser ut som eller gör som en fullfjädrad dressyrhäst. Även här säger jag att det GÅR att jobba med – en häst som rids noggranna vägar av en glad ryttare får mer betalt av domaren än om man kommer in med samma häst och redan har bestämt sig för att det inte kommer att bli några bra poäng.

”När du rider upp på medellinjen ska du tänka Undan med er – här kommer Drottningen”, sa min tränare under ponnytiden!

 
     Ponti  LB:1 2004                           Nalle JSM 2010

Om man någon dag inte skulle få någon uppskattning alls, kan man åtminstone klappa sig själv på axeln för något bra man gjort! :)

Jag är glad över att det har kommit till massor av loidressage-läsare den senaste tiden! Det känns som att det är dags att bjuda på några minnesvärda stunder, dels från tävlingsbanan, men även lite andra tillfällen. Underbara, knasiga hästar – och ett annat litet gosedjur med sadel..

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så, nu har jag och DC gjort premiär som clinic-hållare och clinic-häst! Jag är väldigt nöjd med clinicen, jag fick fram det mesta jag ville ha sagt och fick intressant och bra respons från publiken. Det var kul att det kom en hel del frågor och funderingar.

Jag är dessutom glad över att högtalarsystemet fungerade som planerat. Vi gjorde en lite galen grej och satte ihop mitt tränarheadset med ett par högtalare som pappa köpte 1991 på en flygplats i Holland för att använda på vår segelbåt :) Rätt coolt att det fungerade tycker jag, men DC tyckte väl att det var sådär lagom coolt. Han var lite halvt konfunderad över att jag satt och tjattrade oavbrutet på hans rygg. Dessutom hördes ju matte på läktaren också, hur kan hon vara på två ställen samtidigt?? Det kan inte vara lätt att vara häst…

Men DC skötte sig riktigt bra med tanke på att han inte varit med om det förut. Jag kan ju inte kräva full koncentration av honom när jag har mer än halva min koncentration någon annanstans!

Idag ska jag iväg och hålla en clinic i programridning. Det är Waxholms Fältrittklubbs dressyrlag som bett mig komma och ge lite tips och råd kring hur man kan plocka extra poäng i kvalprogrammen i Div III (LB:1) respektive Div II (LA:3).

Att rida program är ju rätt speciellt. I Tävlingsreglementet TR II, kapitel 3 beskrivs detaljerat hur varje gångart och rörelse ska ridas. Det finns massor av möjligheter att skaffa sig bättre poäng genom att vara noggrann. Dels finns ju det sammanfattande betyget Korrektheten i uppvisningen där man bedömer hörnpasseringar, ridningen mellan rörelserna, programlinjernas följande, dels ska ju varje rörelse/gångart vara på rätt ställe och utföras på rätt sätt enligt TR.

Serpentiner kan vara en utmaning. (Bild från stallbacken.com)

Med andra ord kan man göra en slarvig ritt på en fantastisk häst med utstrålning och supergångarter och få spö av någon som rider noggrant och välplanerat på en häst som kanske inte har ”det”.

2009 hade vi många sjuka och skadade inför en final i Division III. Lili var snäll och lät mig låna fälttävlanshästen Errigal, som hoppar enstjärniga hinder från stillastående, men som definitivt inte är en dressyrhäst. De som inte visste det tyckte antagligen att det var knäppt att hela vårt gäng på läktaren jublade när mitt resultat kom – strax under 59%… Men mina lagkompisar visste att vi hade hämtat varenda poäng som var möjlig för oss. Jag hade koll på varje bedömningsgrupp och vid vilken bokstav vi skulle få en ny chans till poäng om det hade strulat till sig innan. Allt för att få bästa möjliga poäng på nästa bedömningsgrupp även om den innan blev katastrof.

Errigal High Flight

Det finns ändå ganska mycket man kan göra för att få tag på de där sista poängen som kanske avgör. Och om det blir en likaplacering för 1:an, 2:an eller 3:an så avgör ju allmänna intrycket, då är det inte helt fel att ha ridit vägarna korrekt :)

Laget blev 2:a i divisionen :)

Detta bildspel kräver JavaScript.

Är det så att man sitter som man sitter på hästen? Eller kan man faktiskt förändra och förbättra?

Fina ”Grållen” Grey Gambler och 11-åriga jag

Jag tror att man kan förändra det mesta om man ger sig sjutton på att det SKA funka. Jag har jobbat med många olika mer eller mindre konstiga hjälpmedel, dels när jag red ponny och kanske mest när jag var 12 år och hade min första stora häst på 166 cm. Här är några exempel…

• När min skänkel flaxade som allra mest spände jag fast stigbyglarna i sadelgjorden med sporremmar. Det vet jag att jag inte är ensam om, det finns t o m en benämning från en känd dansk/svensk ryttare som börjar på P – han kallar sina ”Mongo-snören”..
• När mina händer mest låg nere på låren fick jag rida med pennor i händerna, så att om handen blev för låg stack jag mig i låren.
• En period viftade jag alldeles för mycket med händerna – då blev det två ihopsatta hårsnoddar kring handlederna (snoddar som lätt skulle gå av om det hände något).
• Ett annat trick var att jag målade en röd cirkel med nagellack på undersidan av hjälmens skärm för att få en påminnelse om att höja blicken.
• Mitt, hittills, sista hjälpmedel var att jag fick nacken och skuldrorna tejpade med idrottstejp – inte kul under sommaren när det är varmt!

Just nu behöver jag inga särskilda trick eftersom jag har Karins ögon på mig ofta. Hon är som en spårhund – märker till och med om man andas rätt eller inte, haha!

Karin ser ALLT!

Den senaste tiden har det varit mina höfter som haft fokus på sig.  Jag har fått mycket hjälp av Birthe Vogelius på Levád, som skrivit superboken ”Spänst och harmoni i ryttarens sits”. Dels har hon jobbat med att bända loss mig, dels har jag massor av stretchövningar. Jag har också fått hjälp av min kiropraktor  Malin Lindholm (Collin) som dessutom tar hand om DC’s kropp när det behövs :)

Väldigt trevlig dialog i hästbutiken igår, den gick ungefär såhär:

– Loi, skulle jag kunna få kolla på dina nya hjälmar någon dag?
– Ja, självklart.
– Alltså, det verkar ju korkat att tävla med en pappershatt på huvudet när man alltid har hjälm annars!

Hon som ville prova är populär tränare och högt rankad dressyrryttare som för närvarande mest rider Intermediaire, alltså ”frackklasser”…

Min snygga o bekväma träningshjälm

Ett stort GRATTIS till Patrik Kittel som säkrade slutsegern i västeuropeiska ligan i Reem Acra FEI World Cup genom segern under Göteborg Horse Show. Nio dressyrryttare, med Tinne Vilhelmsson Silfvén som nr 5, är klara för ´s-Hertogenbosch i Holland i april.

9:e finalisten är danska Lone Jörgensen, så då får vi förhoppningsvis se minst en ryttare med hjälm i världscupfinalen!

Minna Telde kom inte till final, men cred till henne för att hon red Grand Prix küren med hjälm! :) Hon skrev på sin websida ”Nu har jag äntligen hittat en snygg skön hjälm, Samshields. Hädanefter tävlar jag med hjälm!”

Minna blev 7:a med  DeinHardt

Lite självdistans är nyttigt tycker jag. Att inte ta sig själv på så fruktansvärt stort allvar :)

Min kära dressyrtränare Mads kan hoppa också :)

Tyske dressyrryttaren Falk Rosenbauer verkar inte vara så petig med härstamningen på sina dressyr”hästar”

Nalle som alltid verkat väl medveten om att han är en pampig dressyrhäst med fina anor (pappa är ju faktiskt OS-hästen Amiral..) har minst lika kul på Hurry Scurry som på Strömsholmsbanan.

Några bilder från gårdagens tävling:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den här bilden på DC tog jag efter vår ritt igår, och den får symbolisera hur jag känner mig idag – väldigt väldigt trött! Jag blev helt slut av gårdagen, trots att vi bara red en klass. Jag var i och för sig uppe rätt tidigt och höll en träning för Linnea och Dixie på Vallatorp på morgonen, och när vi kom tillbaka till stallet på kvällen hade jag De Chenta kvar att rida, så lite ursäktad är jag väl. Det ska bli intressant att se vilket humör DC är på idag, han kanske är lika trött han också? Vi ska bara skritta ut i skogen en sväng, jag skulle tro att det räcker bra för honom. Själv ska jag rida Chenta också. Annars ser dagen rätt tom ut, skönt med sportlov :)

Årsdebuten resulterade i en 3:e plats för mig och DC! Jag är supernöjd!

Debut även för min nya Samshield-hjälm – den är såå bekväm!!

Roligast av allt är att DC var så glad att vara tillbaka på banan igen! Han gillar verkligen att tävla. När jag fläteade manen var han supertaggad och ville åka på en gång, sedan sprang han nästan in i transporten. Många hästar äter ju dåligt på tävling, men DC är precis tvärtom, han äter mycket mer än vanligt. Jag tyckte att det skulle räcka med att han fick sin vanliga höranson, men den tog slut och han blev ordentligt sur när han inte fick påfyllning i hölakanet…

Stjärnan solar lite efter ritten

DC är numera helt okej med att vänta i transporten, så var det inte under sommarsäsongen förra året. Då fick jag be om sena starttider för att han inte skulle stå och hoppa och banka, nu har han mognat lite och funkade bra med att vänta även i höstas. Men han vill fortfarande gärna ha sällskap om han kan få det, och gnäggar ivrigt så fort han får syn på mig eller mamma.

Hur som helst, DC’s tävlingsattityd är helt amazing, söta hästen! Jag är såå glad att säsongen är igång!!

Just nu leder jag och DC MsvC:1 hos Sigtunabygden :) Vi hade ett par missar, bla ett galoppinslag i en öppna, men jag är jättenöjd med årsdebuten överlag. Han lyssnade uppmärksamt på mig trots det otroligt tittiga ridhuset med kandelabrar med levande ljus och stora fönster i huvudhöjd. Duktig pålle! Nu väntar vi på de sista resultaten och äter morotskaka :)

Bästa maskotarna ;) Den gråa är DC’s och den bruna är Nalles.

Idag är det dags för årets första tävling och ett bra tillfälle att berätta lite om mina tävlingsrutiner. Jag har faktiskt haft ganska precis samma tävlingsrutiner ända sedan jag tävlade med B-ponny, alltså sisådär 8-9 år.

• Matsäck i form av mackor med stekt ägg är lika med tävlingsmat för mig. Gott, lättätet och ganska nyttigt. Jag har aldrig haft problem med att äta innan tävling, vilket är väldigt skönt.
• Mamma hjälper mig med knuten – jag har alltid haft så pass långt hår att det varit svårt att fixa det själv. Det får inte bli för löst, en gång tappade jag ut knuten och det var superirriterande att rida med en fläta som dunsade på ryggen (hahah, jag fick spö av Mads med några få poäng på den rundan, undrar om jag hade lyckats slå honom om håret suttit fast.? ;)

Jag hittade den här lösningen när jag hade som allra längst hår – nio små flätor ihopflätade med  varandra satt fast som de skulle.

• När hästen är badad och knoppad bär det iväg.
• Jag vill ha ungefär 1½ timme på mig framme på tävlingsplatsen, så jag räknar ut avfärdstid efter det.
• Väl i bilen är det dags för extrafrukost, dvs äggmackorna.
• På vägen lyssnar jag på särskilt utvalda skivor, med min egen peppmusik.
• Under tiden i bilen rider jag igenom programmet ”i huvudet” flera gånger. Om jag varit på platsen förut föreställer jag mig att jag rider på just den banan.
• Väl framme vill jag först se tävlingsbanan, särskilt om det är en ny plats. Då sitter jag och tittar på minst ett ekipage och passar på att kolla var man går in och vilken typ av dörröppning/inridning det är.
• Är det dubbla banor ser jag till att veta vilken startsignal som används på just min bana. Jag vill ha koll på så mycket som möjligt, för att slippa vara tveksam när jag sitter på min häst. När vi var i Köping i höstas var jag t ex väldigt tacksam över att jag sett vilken ”läskig” ridhusport de hade, så att jag kunde skritta DC förbi den då några andra ekipage gick ut och in, så att han inte behövde bry sig om den när det var vår tur.
• Vi lastar ur och min groom (ofta mamma) leder hästen så den får börja mjuka upp sig lite medan jag tar på stövlar, kavaj etc.
• Så sitter jag upp och rider fram. Grundschemat är detsamma så att det är rutin för oss båda, men jag anpassar även efter dagsformen och efter vilken klass vi ska rida.
• När jag rider in på banan visar jag runt DC i båda varven, hinner vi flyttar jag honom lite sidvärts också och kollar att han går undan för skänkeln oavsett miljön.
• När jag får startsignal klappar jag hästen och petar till skärmen på hjälmen. Det är mina triggers, som säger ”nu kör vi”. Jag har inte planerat dem utan de har dykt upp av sig själva och blivit rutin.
• Upp på medellinjen, förhoppningsvis rakt med en snygg halt. Sen kör vi :)

Full fart för mig idag…!

Jag var uppe tidigt för att hämta Karin och skjutsa henne till Arlanda. Hon skulle åka ner till södra Frankrike för att coacha Mads och Jeanna under deras andra tävlingsvecka. Nej, jag är verkligen inte avundsjuk eller så, det är ju bara 20 plus om dagarna där nere…

Sedan åkte jag tillbaka till Wallstanäs, pysslade med Lumpi och red De Chenta.  Läromästare är ju bara förnamnet! Chenta var jättefin, hon är verkligen kul att rida. Hon är (såklart) otroligt välriden och dessutom väldigt positiv.

Senare på dagen följde mamma med till stallet för att filma lite när jag red DC. Det hade vi inte så mycket för eftersom kameran la ner verksamheten, men DC gick toppenbra i alla fall.

Så blev det ett ordentligt skumbad för svettiga hästen, vilket var ganska länge sedan eftersom det varit så pass kallt. Jag var lite elak och tvättade huvudet på honom också, det behövdes faktiskt. Han är ändå väldigt snäll och låter mig göra det utan tjafs.

Imorgon är det äntligen dags för årets första tävling, som jag har längtat..! Närmare bestämt ända sedan 11-11-11, då vi gjorde förra årets sista tur innanför de vita staketen. Imorgon rider vi MsvC:1 hos Sigtunabygden (Helgestabodarna), start 14.24. Mitt huvudsakliga mål är en säsongsdebut på en avspänd och glad häst, inget annat. Men ändå – tagga!

Jag vill passa på och gratta Emma & Dolly som startade säsongen med dryga 69 % i söndags! Det är superroligt att de är ute på banan och redan gör så bra resultat!

Dolly njöt i sommarhagen 2011

För mina tjejer ute på Resarö håller jag extra hårda solskenstummar eftersom de inte har tillgång till något ridhus.
Hoppas att det steker på ordentligt under veckan så att deras bana blir isfri och ridbar och att vi kan komma igång med träningen så fort som möjligt! Tove siktar på Division 3 nu i vår och Therese som är överkvalificerad i och med att hon red Div 2 i höstas får vänta med lagtävlande till i höst, men ska ut individuellt och tävla.

När jag hade Ponti brukade vi skyffla ut så mycket av isen vi orkade från ridbanan för att få den ridbar fortare. Det tar ju alltid längre tid för den att tina eftersom hästarna har trampat till snön så att den är hårdpackad.

Nu när det börjat smälta i vår trädgård har Chichi en egen pool

Mitt allra sista Sportlov har just börjat.

Så länge jag kan minnas har familjen åkt skidor på sportlovet, oftast i Sälen. Tävlingsmänniska som jag är ända ut i fingerspetsarna har jag alltid tyckt att det är roande att spöa min lillebror rejält i olika slalomcuper :)

I år stannar jag dock hemma. Jag har en del skoljobb för att bli klar med alla återstående uppgifter så fort som möjligt. Dessutom så är jag hästskötare åt Karins hästar, De Chenta och Lumpi, resten av veckan.

Idag åker nämligen Karin ner till våra klubbkompisar i södra Frankrike för att coacha och hjälpa dem med den här veckans starter.

Första veckan i Vidauban var ju väldigt framgångrik med flera placeringar för både Jeanna med Kataleijs Vilja & Liza Minelli och för Mads med Jimmy Choo SEQ & Son of Chex. Även Weihenstephaner gjorde riktigt bra resultat med tanke på att han inte gått Grand Prix på ett bra tag.

Alla sportlovsfirare önskar jag en grym vecka med massa sol och snö, så fortsätter jag och DC att vänta på vårens ankomst på hemmaplan.

DC hade lite vårkänslor på vår uteritt igår.. såå söt!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Något som jag tycker är viktigt och som jag känner att jag själv vill ta ett ansvar för, är att att ta vara på tillväxten i sporten.

Ett sätt att göra det är att hjälpa och stötta de yngre och/eller mindre erfarna, att alltid komma ihåg hur det var att vara färsk på tävlingsbanan och att aldrig sätta sig på ”höga hästar”. Jag ska inte glömma hur det var att, som 12-årig nybliven storhästryttare och 2:a-placerad, få ett mycket nedlåtande ögonkast från segrarinnan (som slagit mig med ett enda poäng). Inte heller hur jag vid min allra första prisutdelning med stor häst på vägen in gratulerade alla mina medtävlare och bara fick ”Grattis” tillbaka av några få…

När jag var 8-9 år brukade jag få följa med ut på tävlingar med Johan Hillström (som är diplomerad unghästutbildare och som numera tillsammans med Eva Sunnanväder har SH Stables utanför Helsingborg). Jag fick då en fantastisk möjlighet att vara med om förberedelserna för att åka iväg, att vara på tävlingsplatser och lära mig hur allt går till med startanmälan, framridning osv utan att samtidigt vara nervös för att rida. När jag själv skulle ut på tävlingsbanan var alla grejer omkring rutiner och jag kunde koncentrera mig på själva ridandet.

Själv har jag ofta någon av de yngre ponnytjejerna som gärna kommer med som hästskötare och hejarklack. De får erfarenhet utanför ponnytävlingarna och är superbra hjälp (och ofta väldigt bra underhållning också :))

Linda och Nora. Gömmargården Div I med Nalle 2010 

Linda och Nora. Vallatorp med DC 2011.

Näst bästa svensk i lördagens världcupdressyr var Minna Telde/Deinhardt som tog en sjundeplats med 72,2%!

Förutom 3:e-placerade Lone Jörgensen/De Vito, som redan till GP:n valde att rida med hjälm, var Minna den i startfältet som lämnat hatten på hyllan.

Minna har förresten valt en lika snygg hjälm som jag, sms:ade Ulrich Trolle som fanns på plats i Scandinavium med en monter välfylld av Samshield.

Min får premiär i tävlingssammanhang först på onsdag:

Bilder på Patrik Kittel med hjälm på huvudet finns nu på mängder av sajter runt om i världen eftersom han, precis som på framridningsbanan, numera har den på sig då han tar emot segerrrosett och folkets jubel!

DC och jag var ute på en blåsig skogstur idag! Vi skrittade en rejäl runda på väldigt varierande underlag, allt från torr skog till asfalt till mjuk, blöt sorbetaktig is. Det blåste verkligen extremt mycket, DC hade som tur var på sig ett mysigt fleecetäcke. Jag var lite förutseende och satte på honom en täckesgjord också så han slapp ha täcket som halsduk… Det är i alla fall bra att snön försvinner!

Vi skrittade mest, joggade lite på en grusväg och joggade sedan några varv i ridhuset. Jag klippte manen på honom idag också, så att det går att knoppa den på onsdag. Nu sitter jag och tittar på direktsändningen från internationella hoppningen i Göteborg. Kolla vilken snygg hjälm Kevin Staut har på sig! Dessutom rider han en fux, helt rätt!