Kategoriarkiv: Häst

Förlåt att jag inte uppdaterade om tävlingen redan igår, men jag var totalt slut…
Eftersom jag numera har fyra hästar här på Flyinge, hade jag efter tävling, urpackning etc även fyra Loggböcker att leverera. Det ska nämligen göras varannan söndag. Mallarna är riktigt bra och definitivt användbara för framtiden.
När jag var klar och hade mailat dem slocknade jag helt enkelt ;)

Tävlingen behövde jag en stund på mig att fundera över – ja, jag ÄR väldigt analytisk, ibland nästan för mycket.
Det superhärliga var att DC kändes glad och pigg, med öronen framåt och spelande hela tiden. På framridningen var han helt underbar, men blev spänd inne i ridhuset.
Min lilla häst är som bekant en väldigt känslig liten figur och jag tror att det tar rätt hårt på honom med allt nytt och i många fall läskigt. Så jag är egentligen nöjd med att det gick så pass bra som det gjorde ändå och framför allt att han inte protesterade när han fick åka tillbaka till tävlingsplatsen för ännu en klass, efter en paus hemma.

Våra poäng var inget att jubla över – förutom 8:a på bakdelsvändning och att alla bytena satt i MsvB:4, men vi fick kommentarerna att han var Flott häst och att jag hade Fin sits, så det var kul!
Kul var också att ha en hejjarklack som t om filmade ritterna :) Tack snälla Jennie – även för billån – och Amanda, Matilda och Sarah!

Mamma har precis smsat bilder på Chichi och skriver att hon deppar och längtar efter matte. Gissa vem som längtar?? Om 25 dagar får jag träffa min fina vovve<3

Söt, söt, söööt!

Lördag förmiddag tillbringade jag vid datorn med loggböckerna och planeringar för mina nu fyra hästar.

Det var inte helt enkelt att pussla ihop alla deras olika aktiviteter med lagom mycket vila för 3-åringarna, 4-åringen och den i sammanhanget vuxne DC med mina teorilektioner, stalltjänstpass, etc.

Efter en sen och god McDonaldslunch i Eslöv med tjejerna red jag Ascot för första gången.

Han skötte sig bra och jag har väldigt klart för mig vad vi ska jobba med den närmaste tiden!

Min stora fina fux var näst på tur. Vi red ett ganska kort pass i Crafoordhallen. Tänkte att det var bäst att vara i ridhus eftersom tävlingen går i ridhus. Sedan fick DC ett bad och knoppar i manen innan vi människor stressade hem som små tokar för att duscha och byta om.
Hastighetsrekord på förvandling från hästtjej i skitiga kläder till någon sorts fräschare version av mig själv ;)

Vi var och åt i Lund, på Gattostretto.

Några fortsatte till Malmö, men jag som skulle upp kl 6 åkte förstås hem och förberedde tävlingsdagen.

Nu är jag hemma hos Jennie och käkar lite lunch, ska strax gå bort till stallet och lasta DC för att åka tillbaka till tävlingsplatsen och rida andra klassen. Jag berättar om tävlingen senare idag!

Nu fick jag så jag teg!

Deppade ju lite över att bara ha 1 och 1/2 häst att rida (Q är ju än så länge mest ett ”projekt”). Men nu har jag fått en till häst!

Three Hearts är 3 år, precis som Qruella. Han är en liten fux e. Heartbeat-Magini. Jag började vår bekantskap med att longera och hänga på honom. Sedan gick det helt utan problem att sitta upp och både skritta och trava honom på lina. Man ska ju inte säga för mycket såhär i början, men ”3:an” verkar vara en väldigt cool och avspänd kille.

Och vips dök det upp ännu en häst till mig! Ascot, som är en 4-årig skimmel e. Jaguar Mail – Cardento. Igår longerade jag honom för att få se honom lite från marken och känna in vad han är för någon typ av häst. Han verkar ganska bekväm av sig, men ändå samarbetsvillig och positiv. Igår jobbade jag med att få direkta reaktioner på hjälperna, och det tror jag är vad jag kommer behöva jobba med även från hästryggen. Känns som ett projekt helt i min stil! Idag tänkte jag sitta upp och rida lite, så får vi se om han känns likadan under ryttare.

Qruella fick igår ännu ett pass med övningar från marken och hängande på henne. Den här gången tog jag och Astrid henne på lunchen, vilket innebar att lilla Q fick vara ensam med oss i ridhuset för första gången. Det var massa hysteriskt gnäggande när jag longerade igång henne, men hon lugnade sig och kunde koncentrera sig bra på oss sedan.

Älskar den här :)

Allra först på fredagen hade vi förresten Hästkunskap med Birgitta och jobbade med exteriörlära. Som DC berättade i sitt inlägg dök hans morfar Bartok upp på filmduken :) Efter teoridelen hade vi lite praktisk övning där vi i grupper exteriörbedömde några av hästarna.

Efter ridningen av Three Hearts ägnade jag en ordentlig stund åt DC. Vi ska tävla imorgon, så ett rejält dressyrpass var helt nödvändigt efter hans extravila och usla onsdagträning. DC var, med all rätt, spänd och stel i början av passet. Jag la massor av tid på att mjuka upp honom i sidorna och få hela hästen att jobba genom ryggen innan jag red programdelar. Det blev ganska bra till slut och jag hoppas och tror att han känns mer genomsläpplig idag.

Så, premiär imorgon för oss som skåneryttare på tävling borta i Granelundshallen där Flyinge Ryttarsällskap arrangerar bl a våra klasser MsvC:2 och MsvB:4.

Mina fina vänner Jennie, Amanda och Sarah hänger med! DC och jag får t o m låna Jennies bil! Så schysst! Det är så nära till tävlingsplatsen att andra som ska tävla rider dit, men ni som hängt med här ett tag förstår nog varför DC vackert får åka transport ;)

Ska bli jättekul att träffa Camilla också som flyttade ner hit strax före mig. Don Dramatic som hon ska tävla red jag lite i höstas när DC var konvalescent.

DCs lördagsblogg har blivit en tradition :)

Och traditioner är väldigt trevliga tycker jag!

T ex att jag på Julafton får skalade morötter, med röda sidenband runt påsen, av mattes mormor.
Fast i ärlighetens namn var det inte så mycket till tradition för mig i julas. Matte var helt hysterisk om att jag inte fick äta nåt annat än hösilage, betfor och linfrön jättelänge efter magoperationen. Och så var jag ju så förbaskat hungrig och glupsk att jag dessutom fick foderstrupsförstoppning i december. Julafton 2012 fick jag bara en ynkans halv näve havre som julgodis :( Total misär!

När jag är igång och gnäller kan jag berätta att jag, trots all gosig halm i boxen och stort öppet fönster, saknar min snygga namnskylt.

Japp, that’s me!

Här har jag en foderstatstavla med namn på, som en ko ”Majros 123 ska äta 20 kg hösilage” – inte en guldbokstav så långt ögat når …

Nej nåt roligare får det bli nu!
Veckans höjdpunkt var hoppning på Åbanan. Hör och häpna – kossorna höll sig borta! Vi fick väldigt många fler hinder att skutta över. Inget högt och inget sånt där galoppbommande med superlångt emellan som matte envisas med ibland, utan typ 70 cm i riktigt roliga kombinationer.

När jag hoppar så gör jag det jättejättefort! Och sen stannar matte mig efter hindren och säger att jag måste lära mig att bromsa också. Jag fattar verkligen noll! Hur ska man kunna hoppa bana om man stannar efter varje hinder!?

Tänkte berätta om lite släktingar som hållit till härnere i Skåne.

Min pappa är Dionysos 1038. Han är född 1996 e. De Niro. Min pappa är en riktig stjärna! Han har placerat sig i Grand Prix flera gånger! Ganska nyss flyttade han från Skåne upp till Stockholm.

Bild från BLUP

Min morfar är Bartok 775.  Han är född 1986 och blev pappa till min mamma Belinda 1992. Jag känner igen min mammas huvud, med den breda bläsen. Morfar är fux förstås och tävlade Intermediaire.

Bild från http://www.sporthorse-data.com/

Igår morse hade matte exteriörlektion och gissa vem som var med som exempel  – Morfar Bartok! Han har omdömet ”Stor hingst av mycket god ridhästmodell”. Undra på att jag är stor och snygg och duktig (och världsmästare på ödmjukhet…)

Morfar Bartok överst på duken.

Pontus 497 är min mormors pappa och var född 1970 – väldans länge sen…
Folk brukar säga att jag är lik honom. Ska väl vara fuxfärgen då, för han var pytteliten – 162 cm ;)
Mormors far Pontus tävlade inte – han hade annat för sig under sina 25 år på jorden: betäckte cirka 1 375 ston!

Bild från http://www.sporthorse-data.com

I morgon ska i alla fall JAG tävla! Håll gärna tummar och hovar för mig och matte på vår första Skånetävling!

DC har äntligen fått på nya skor :)

Jag brukar normalt sko honom på sex veckor, men nu blev det sju eftersom Tommy som jag ville skulle ta sig an honom var bortrest. Redan innan vi åkte från Stockholm hade en söm lossnat, men det löste sig på hemmaplan, tyvärr var den lös igen häromdagen, så jag har varit lite orolig.

I och för sig har jag tappskokompetens, men det är lite för pirrigt med egna hästen…

DC får verkligen inte tappa skor, han är alldeles för stor och tung och med ”dasslockstendenser” på hovarna för att gå omkring barfota .Vi kämpade i nästan 1 ½ år med en hovklyfta som i slutet även blev en spricka som måste skruvas ihop och vi kämpar ständigt för att hålla honom med höga trakter och korta tår. Så jag är väldigt rädd om hans fötter.

Hur som helst så fick DC tid 08.10 så jag kunde lämna honom i Smedjan för att gå på löshoppningsteori med Gitte. Efteråt hämtade jag DC och förberedde honom för dressyrlektion, den här gången med Astrid.

Det blev grymt stressigt att få oss klara i tid efter skoningen och när jag kom upp i sadeln upptäckte jag att det där med att sitta inte skulle bli min paradgren för dagen. Qruellas påhitt har satt sina spår, närmare bestämt i min svanskota.
Med tanke på att DC såg Stora Ridhuset för första gången, att jag inte kunde sitta och vår tidsnöd som krydda så kunde det i och för sig varit värre, men jag är väldigt, väldigt missnöjd med mig själv idag. Ingen kul känsla alls!

Efter dressyren var det ”Företagande”-ett 2,5-timmarspass med Birgitta, som fokuserade på kundbemötande och marknadsföring. Bra som vanligt!

Dagens sista övning blev ett kort pass på lina för Qruella. Egentligen är det lite mycket att hålla på med en 3-åring flera dagar efter varandra, men jag pratade med Anders igår och vi kom fram till att det var en bra idé att aktivera henne lite idag också.

Ni kanske undrar hur det gått med lilla 3-åringen de senaste dagarna?

Qruella är supermysig att hålla på med på marken, trevlig och gillar verkligen att bli kliad och ryktad.
Longeringen går också bra och hon lyssnar fint på hjälperna. Men hon har hittills inte varit jätteimponerad av att ha ryttare i sadeln. De andra 3-åringarna rids lösa i både skritt och trav, men Qruella är inte riktigt där just nu.
Astrid hjälper mig från marken och jag hänger på Qruella, står i ena stigbygeln och gör andra förberedande övningar, så får vi se när hon är så avslappnad med det att vi kan försöka sitta upp igen.
Det är i alla fall väldigt bra att ha hjälp av Astrid som har massor av erfarenhet på området och verkligen kan lära mig hur man gör när det inte går som smort.

Cheveyo var sutten på ungefär lika mycket som Qruella och han hoppade och studsade en del, men det var aldrig några som helst problem att hålla sig kvar på honom… Men så är han ju betydligt mindre!

Cheveyo på rundbanan i somras

Nu har jag kommit på plats ordentligt i mitt boende. Häromdagen satte jag äntligen upp mina tavlor, den sista lilla pricken över i!

Så nu tänkte jag visa lite hur jag bor. (Bäst att passa på innan jag hunnit stöka till det allt för mycket!)

Om ni vill veta mer om hästarna kolla Aristokrat Pan, Don Cameron och Tidigare hästar.

På tavlorna:
Aristokrat Pan och jag på JSM på Strömsholm 2010. Foto: Roland Thunholm
Min vita ängel Phantom of the Opera på en oljemålning.
Bredvid fönstret Don Cameron, foto Flavia Canel.

Aristokrat Pan och jag tar vårt andra SM-kval och får 70% i MsvB:3.
Den vita ponnyn är Grey Gambler, som importerades från Irland som 6-åring av Calla Curman. Han var bl a 3:a i Ponny-SM i fälttävlan innan han kom till mig. Sin härliga pensionärstid fick han sedan njuta av hos två supergulliga ridåsnor.

Kolla Lill-Chichi som ligger på byrån – otroligt lik va?

Visst är bilden på Chichi helt underbar. Jag fick den i inflyttningspresent av mina föräldrar :)

Här är riktigt mysigt nu faktiskt! Det har varit fruktansvärt kallt här första veckan, men nu verkar värmen ha kommit igång! Jag är väldigt nöjd med mitt boende, kanske allra mest för att det går på 3 minuter att cykla till DC!

Idag är jag en stolt tränare! Anna och Thestor varit och tävlat och placerat sig 4:a i LB:2, på hela 74%!

Det är så kul och framförallt väldigt välförtjänt. Anna har jobbat så målmedvetet och konsekvent med Thestor och nu kan han äntligen slappna av lite och visa vad han kan även på tävlingsbanan! Vi har ju vetat länge att det är en fin och talangfull häst, träningsnivån har legat långt över tävlingsnivån hela tiden. Så nu är det dags att det ramlar in lite rosetter!

Fux förstås ;)

Glad ryttare!

DC njuter av att äntligen ha fått en kompis i hagen. De verkar trivas bra ihop!

Första stunden ihop igår

DC verkade inte så stressad utan la sig och rullade efter 5 minuter

I morse red jag dressyr på DC, i Crafoordhallen. Han kändes avspänd och kanske till och med en liten aning trött, så han ska faktiskt få slippa träning imorgon. Det är så mycket nytt och jag märker att det tar på honom, så han kan gott vila trots att han gjorde det i fredags.

Efter att vi tränat gick vi och vägde DC. Han är tjockare än någonsin – 690 kilo! Nu tror jag i och för sig inte att det stämmer helt i relation till vågarna på UDS och Mälarkliniken, för DC ser smalare ut än senast vi vägde honom. Men han kan ju inte ha tappat allt för mycket, så det känns väldigt bra!

Vem vet – det kanske blir tradition att jag gästbloggar på lördagar ?

Matte red på mig i förmiddags och nu är hon hemma hos sig, så jag tänkte sysselsätta mig lite med att berätta om första veckan här i Skåne.

Jag bor alltså på Flyinge Kungsgård i Wallenbergstallet. Bättre adress får man leta efter, eller hur? :)

WBS kallas mitt stall

Min box är helt OK. Jag har lika mycket halm som hemma hos Kicki och ett stort fönster att titta ut från. När vi kom luktade det obeskrivligt illa. Jag tänkte att det nog var från stora gödselstacken som är rätt nära mitt stall, men sedan fick jag höra att det är storkarna som bor där som äter äcklig kyckling!

De första nätterna var rätt trista innan jag fick en boxgranne. Att jag blev själv berodde på att stallet är uppdelat efter vilket underlag man står på. På måndagen kom i alla fall fler som skulle bo i min halmiga del.

Det sämsta med hagarna är att det inte finns en enda lerfläck! Men matte är visst väldigt nöjd med det… Och så finns det en skrittmaskin jättenära min hage. Jag blänger på den ibland och jag tror att den har fattat att det är jag som bestämmer, för den rör sig nästan aldrig!

Idag fick jag äntligen en hagkompis – Linné, som är valack och fux som jag, men bara 6 år. Vi kommer nog trivas bra ihop. Han tyckte att det var kul att dra i mina kinder, lite konstigt faktiskt. Men så vet ju inte han hur skitig jag var i nyllet i morse heller! Haha!

Under veckan har matte terroriserat mig på olika sätt:

Jag har sprungit fint i Crafoordhallen. Fast det är verkligen ingen terror att vara där. Jag gillar att ha hela hallen (43*84 meter!) för mig själv och särskilt när det kommer in folk på läktaren och säger typ Åhhh och Ahhh. Då gör jag mig extra snygg och visar vad jag kan! ;)

Promenader i Parken – efter flera vändor kunde jag gå här med normal puls.

Fattar ni hur läskigt att traska runt på en kyrkogård med gubbar som bott här i stallen på typ 1700-talet?

Skritt på Warren Hastings-banan (ännu en gubbe med gravplats i parken, Warren Hastings var en fullblodshingst på Flyinge i slutet av 1800-talet.) Det var kul att få se mattes hus från baksidan, men där fanns också en grymt läskig ekstubbe – den farligaste jag någonsin sett. Jag hatar den jätte-jättemycket!

Årundan – jamen ni hör väl på namnet? Men jag lyckades ju vänja mig vid änderna på Sköldnora, så det blir nog bra med den här skånska ån också. Jag fick i alla fall sällskap på skrittrundan med flera av mina stallkompisar. Väldigt trevligt faktiskt.

Sadelprovning – ni vet ju hur illa jag tycker om att vara på Mustang och prova sadlar... (Men sedan Chris kom på att mina sadelgjordsspännen satt så långt ned att de klämde mitt Six-pack och matte köpte en längre gjord och dessutom la ludd vid spännena så gnäller jag inte alls längre om sadling.)
Hur som helst behövde jag inte ”prova” för matte kom med en hoppsadel som passade på en gång, med blått Flyingeschabrak under och allt. Allt klär ju en skönhet, men ett sånt mörkblått schabrak med guldtext på är verkligen pricken över i på en snygg fux!

Åbanan – nu var det inte själva ån som var den stora grejen här. Vi hade markarbeteslektion och det var riktigt kul tills – just det: de har KOR!! i Skåne också! Det absolut värsta jag vet, de mest onödiga djuren på jorden näst bromsar! 30-40 stycken kom plötsligt promenerande… Jag tvärstannade förstås, visade vitögonen och backade, men när matte hade låtit mig stirra på dem en stund gav de upp och skrittade vidare bort från oss så vi kunde fortsätta att jobba med hindren. Jag hatar kor ännu mer än ekstubben!

Nu låter det kanske som att jag går runt och är bitter och hatar massor av saker, men så är det inte alls. Jag gillar faktiskt det mesta, men jag gillar inte när saker och ting är ute efter att skada mig!

Bläh för kor!

Just det – matte har tömkört mig också. Det var ett bra tag sen, men nu är det visst någon Bosse här nere som är typ Tömkörnings-Gud, som matte hoppas att vi två ska få jobba med, så det var väl bäst att vi tränade lite då. Vi får hålla tummarna för att det blir jag och inte den där Qruella som ska ha tömkörningsträningen. Malin – min bästa kiropraktor – tycker att det vore nyttigt för min långa rygg att börja trampa lite…

Alltså Qruella har jag inte träffat än, men tills motsatsen har bevisats tänker jag inte gilla henne, för hon langade matte i backen igår och om matte har ont i ryggen rider hon inget bra på mig.

Imorgon ska matte och jag gå och väga mig. Matte säger att hon hoppas att jag är tjock. Men det är jag ju såklart inte! :)

Snart dags för tävlingspremiär i Skåne – sist vi var ute kom vi 2:a

Ha en bra vecka så hörs vi väl på lördag!

Ja, så har jag smakat på den skånska myllan och kan rapportera att den smakar lika illa som hemma.

Fick frågan om det var Qruella som visade sig vara en ”de Ville” i alla fall eller om det var ”bara” DC…

DC är helt oskyldig för han vilade igår!

Det låter som att DC är värsta avkastarkungen och det är inte alls så, bara att jag var korkad nog att rida barbacka på honom härom veckan trots att jag vet att han verkligen hatar det (= stockholmsgrus) och att det bara två dagar senare skuttade ut en läskig hund framför oss och jag inte lyckades hålla mig kvar när han vände 180 grader.

Barbacka….

Nä, hellre med sadel på min rygg

Unga fröken Q var det alltså som bjöd på sanden från Wallenberghallen.

Qruella var helt avspänd och tog allting med ro från början, inga tendenser till spänning varken mentalt eller fysiskt. Anders tyckte att hon skötte sig så bra i skritt på lång lina att hon kunde få trava några steg och det fungerade utan problem till en början, men sedan kom ett ordentligt bocksprång med vändning helt utan förvarning.

Jag åkte av och började då om med att hänga på henne, satt sedan upp igen och det var inga problem. Hängde på henne i skritt igen och det gick bra så då fick det räcka för dagen.

Jag hade tyvärr stalltjänst efteråt och det var lite jobbigt, men mina gulliga kompisar såg till att jag slapp mocka när de förstod att jag hade väldigt ont i svanskotan. När jag kom hem craschade jag på min mjuka gosiga matta ett tag, tog en Ipren, duschade, åt middag och fixade även några matlådor och sedan låg jag i sängen, drack te och kollade på TV.

Hemma hos mig på Flyinge Kungsgård 1766

Fy vad jag är trött idag! Jag är i och för sig inte någon morgonmänniska, men idag var det ovanligt jobbigt att hoppa upp för att börja dagen.

Som tur är har jag en hel del att se fram emot idag. Först ska vi till galoppen med Cheveyo och Ellen. Gårdagens kämpe Hunting Call får såklart stanna hemma! Han behöver ytterligare ett antal tävlingar i kroppen innan vi kan börja hålla tummarna för bra placeringar, men det vet vi ju så vi är bara jättenöjda med att han gillar att springa.

Gladast på Täby igår var nog mamma som än en gång lyckades spela på vinnaren i loppet utan att se varken program eller odds, bara genom att titta på hästarna i defileringen. Kul att även dressyrmäniskor kan ha öga för snabbhet, eller hur?

Hunting Call sadlas av efter starten

Jag är inte helt hundra på hur upplägget ser ut idag, men jag tror att tanken är att vi ska låta Cheveyo testa att starta ur boxarna! Han ska i alla fall gå med galoppsadel för första gången. Ni kanske kommer ihåg hur det gick med mina vrister när jag red igenom boxarna i vanlig sadel..

Det jag ser fram emot mest idag är dock att rida DC! Han var så duktig igår, jag var jättenöjd med honom! Det är så härligt när bitarna faller på plats en efter en, jag hoppas att det tänker hålla i sig! Och så hoppas jag att vädret är fint resten av dagen, så att vi kan rida i backarna!

Sen avslutar jag dagen med jobb 16-23. Känner mig inte jättetaggad på det egentligen, men man kan ju inte bara göra roliga saker, right? ;)

Ni har väl inte missat att jag har super SALE på min Albionsadel nu sista veckan före flytten? Kolla HÄR!

Idag har jag åkt berg-och-dalbana! Och då menar jag inte min vanliga – på DC – utan en i stål.

Wihoo!

Mina småkusiner skulle gå på Gröna Lund för första gången och då följde jag med och åkte alla läskiga attraktioner med dem, så att deras föräldrar slapp. Vi hade en väldigt trevlig dag! Lite jobbigt blev det dock på slutet när vi satt högst upp i den 121 meter höga slänggungan och det plötsligt började regna elefantdroppar och hagla helt hysteriskt så det smattrade mot huvudet!

Jag blev fullständigt genomblöt, ända in på skinnet igenom jacka och allting. Skorna droppar fortfarande! Det innebar att jag fick det väldigt stressigt för att hinna hem och byta om innan jag åkte för att hålla dressyrträningar!

Anna och Thestor tränade på Rydbo och jobbade väldigt bra! Det var även många saker som hade tagit ett jätteskutt framåt sedan jag var där i lördags!!

Sedan åkte jag till Brollsta och tränade Linda och Hoppe, som var superduktiga idag också. Vi höll till på utebanan och jobbade mycket med programdelar från programmet de ska rida på nästa tävling. Jag är väldigt mycket för att träna rörelserna just så som de ligger i programmen. De ska sitta i ryggmärgen!

Jag gillar också att rida igenom hela programmen, men då får man ju passa sig så att hästen inte lär sig det utantill… DC kunde MsvB:4 lite för bra ett tag, så då fick jag jobba ett tag med att ”avprogrammera” honom… Imorgon ska vi träna PSG-delar, och vara väldigt försiktiga så att DC inte tar saken i egna händer!

Planen för idag var att DC skulle gå ett dressyrpass på utebanan. På väg dit mötte jag stallägaren, som berättade att de höll på och gjorde om underlaget på banan och i ridhuset. Ingen ridning där idag alltså, så vi fick helt enkelt gilla läget och rida på vägarna istället.

Jogging på travbanan

Det blev både dressyrridning och backträning. Dels red vi på raksträckan på slingan och utnyttjade den till att göra långa öppnor och slutor. Sedan galopperade vi sakta uppför långa backen ett par gånger, DC fick verkligen ta i! Därefter joggade jag honom på den breda delen där alla banorna möts.

Vi fick alltså trots allt till ett bra träningspass med mycket variation. Jag var väldigt sugen på att dressyra på banan, men det här funkade också bra. Det blir såklart mer spänningar när vi är ute på vägarna, vilket å ena sidan är jobbigt att parera men å andra sidan bra träning för DC!

Belöning efter jobbet – ett riktigt lerigt ställe!

När DC var ompysslad och klar för dagen åkte jag till Rydbo och höll träning för Anna och Thestor. Det var länge sedan sist eftersom de varit iväg på semester, så det var kul att köra igång igen!

Thestor verkade tycka att Chichi var en söt liten ”häst”

Snart ska jag vidare till jobbet, 16.00-22.30. Inga långtråkiga, sysslolösa dagar här inte!

Kolla Till Salu-sidan! Det försvinner saker och kommer upp nya grejor hela tiden.

Jag började med ett litet projekt idag.

DC är sommarsöt i lååång man, men nu kände jag att det var dags att snygga till den inför hösten. Så här såg den ut från början:

Dressyrhäst eller travare?

Jag är inte världens bästa på det här med att korta manar, så jag tar lite i taget. Därför får ni ingen ”efter-bild” idag, för just nu är jag nöjd med längden men behöver finputsa lite.. ;)

Med eller utan lång man, DC var kanonfin idag också! Imorgon ska han få vila, mycket välförtjänt. Själv ska jag galoppera Ellen, Hunting Call och Cheveyo. Så på lördag kör DC igång igen!

Varm och trött!

Missa inte Till Salu-sidan som är uppdaterad med nya grejer!

..så kom solsken.

Eller okej, det gjorde det inte alls, men det blev så pass långt uppehåll att jag vågade ta ut Mejram på slingan.

Mejram var faktiskt ganska tjurig igår, något som är ovanligt för henne. Hon var spänd, men vi lyckades komma förbi det ganska bra och kunde ändå avsluta med en hyfsat lugn, mjukare häst.

Sedan var det min favoritpålles tur! Vi red i ridhuset och han kändes redan mycket bättre än senaste passet! Så himla kul!

I och för sig kan jag tycka att om hästen inte känns bättre och bättre de första dagarna efter att ha vilat, så gör man något snett i träningen. Hela poängen är ju att varje dressyrpass ska göra hästen ännu lydigare, mer lösgjord, rakriktad osv, och då märks det väl tydligast efter att man inte tränat den på ett tag.

Fina häst!

DC och jag körde ganska mycket skolor på olika linjer – utom fyrkantsspåret. Jag red faktiskt nästan inte alls på fyrkanten igår utan höll mig minst 1-2 meter innanför. Det är nyttigt för DC att inte ha en vägg att luta sig mot, och jag märker att jag hittar på mer varierande ridvägar när jag håller mig borta helt och hållet från fyrkantsspåret.

Jag red igenom MsvB:4 också för att känna om jag hittar någon linje vi ska slipa extra på. Det mesta kändes riktigt bra! Vi behöver dock repetera mellangalopp och ökad galopp. Inte för att DC är dålig på att öka, tvärtom! Men jag måste få bort katapultkänslan i början av ökningen! Och så brukar man få pluspoäng när hästen går att stanna ;)

Nu ska jag åka till stallet och träna på just det!

Nya numret av Equipage kom ut i affärerna idag!

På sidorna 80-85 kan man läsa massor om buköppningar och om ”Fallet Don Cameron”. Dels beskrivs kolik och buköppning på ett informativt och pedagogiskt sätt, dels beskrivs DCs fall i en intervju med mig och i kirurgens berättelse om just hans operation.

”Beslutet om buköppning sker i ett läge när vi anser att det inte finns något annat alternativ för att rädda livet på hästen”. Så säger Tamàs Toth som var den som opererade DC på Universitetsdjursjukhuset i Uppsala och var en av dem som räddade livet på min häst.

Equipage i tidningsstället

Intervjun och fotograferingen ägde rum i våras, så det var kul att äntligen få se hur det blev!

Jag tog beslutet att ställa upp i tidningen med vårt ”fall” på förfrågan från veterinär Sara Larsdotter på UDS. Sara säger ”Det vore önskvärt om man som hästägare i lugn och ro ägnade en tanke åt vilket beslut man skulle fatta om situationen skulle uppstå”

Sara har träffat på djurägare som haft väldigt varierande bilder av hur konvalescens och prognoser ser ut, t ex trott att hästen kommer att ha ont i tre månader efter operationen eller att de inte kan stå upp på flera dagar.

Det kändes bra att kunna medverka till att bilden blir tydligare. Det är ju nästan alltid en väldigt akut situation när man ska ta beslutet och dessutom är man troligen inte i bästa psykiska skick att tänka rationellt när man ställs inför faktum. Jag kommer aldrig att glömma känslan när jag såg den blodblandade vätskan från bukpunktatet och själv insåg att det var nödvändigt att öppna DC…

Slutklämmen i artikeln är en bild från ett drygt halvår efter operationen – där vi tar vårt första MsvA-kval. Bilden är tagen för Uhip av Klara Levenstam, vilket tyvärr fallit bort i artikeln.

De här bilderna är dock från idag – drygt 10 månader efter operationen. Även om den busen kastade av mig med dunder och brak igår (okej, jag SKA inte rida barbacka igen DC, point taken) är jag lycklig varje dag för att han kunde opereras och överleva!

Maffigare än på länge!

DC bjöd på avspända arbetspiruetter idag

Förresten är DC inte den första av mina fuxar som hamnar i tidningen. Nalle var ju en riktig linslus ;) Några artiklar som jag och Nalle varit med i finns på sidan Media.

Idag har Cheveyo ännu en gång visat att han är en stor och klok häst!

Hemma promenerade han i vanlig ordning rakt in i transporten. Han är faktiskt den enda av hästarna som vi inte behövt ha minsta lilla diskussion med inför åkandet! Alla fyra går i och för sig in utan massa krångel numera, men de andra har behövt övertalning åtminstone första gången.

Cheveyo var supernöjd med att få gå på cushion-tracken, och den var kanon att rida på! Det kändes ända upp i mina knän och höfter att det är ett skonsammare, studsigare underlag. Ellen var också duktig, och hon blir lugnare för varje gång vi är på banan.

Jag red Cheveyo i vanlig allroundsadel även denna gång, men nästa vecka tänkte vi att han ska få prova galoppsadel för första gången. Förresten, jag måste visa en bild på ”sadelpaketet” vi fick på tävlingen i onsdags! Det var sååå litet!

Sadel, padd, vojlock, sadelgjordstunnel och dubbla sadelgjordar! Allt i ett paket som jag kunde balansera på två fingrar!

När vi hade galopperat klart gick vi bort till startboxarna och red igenom dem ett par gånger. Ellen tvekade, och vem promenerar då glatt förbi och går rakt igenom startboxen när jag ber honom? Jo, den lilla hästen som aldrig ens sett en startbox förut! Duktiga Cheveyo!

På väg mot boxarna

Ser ni ”skenorna” som sitter nedanför paddingen i varje box? De gör väldigt ont att klämma vristerna emot. Jag rekommenderar inte att rida igenom med normallånga stigläder om man är 180 cm lång.

Jag hade långa läder för att spara knäna lite, och jag reflekterade inte ens över att mina fötter skulle hamna nedanför skenorna. Nästa gång blir det som sagt galoppsadel på, och stiglädren typ 30 cm kortare!

Idag ska vi till Täby Galopp igen. Tjatigt va? ;)

För min del känns det egentligen inte så tjatigt, dels för att det är väldigt roligt men också för att vi gör olika saker mest varje gång. Idag åker vi med Cheveyo och Ellen, jag rider som vanligt Cheveyo. Eftersom han är ung och van vid att ha just mig på ryggen är det bäst att jag tar honom åtminstone första gångerna på Täby.

Tanken är att vi ska galoppera på cushion-tracken istället för vanliga dirttracken idag. Det är en bana som är smalare och kortare med mer ”studs” i. Cushion-trackens underlag består av sand, syntetfiber, gummi och vax. Det ska bli intressant att känna på den.

Dagens stora grej är dock att Cheveyo ska gå igenom startboxarna för första gången! Vi ska bara rida igenom dem, inte testa att starta idag. Jag hoppas och tror att vi genom att ta det försiktigt och stegvis kan skapa en bra upplevelse för honom, så att han blir en sådan häst som alltid går in utan att tveka!

DC fortsätter sin semester och spenderar dagarna i hagen med sina tjejer. Han verkar nöjd, men kanske lite rädd att bli bortglömd? När jag rider galoppörerna står han vid staketet och följer varje steg vi tar med blicken. När jag kommer ner till hans hage är han framme vid grinden på två sekunder och vill ha uppmärksamhet!

DC är lite taskig när det gäller vattentunnan… Han står gärna och blockerar dem även när han druckit färdigt, så att han alltid har första tjing om han skulle råka bli törstig :)