loidressage

Dagen började med att min snälla mamma serverade mig en grym frukost på sängen! Tror nog att hon kommer att sakna mig lite i alla fall :)

Vid lunch dök mormor och morfar upp med en HUND!!! Ett Chichi-mjukisdjur att ha med mig till Segersta och ha på sängen uppe i loungen, där levande hundar är portförbjudna. På anläggningen finns det fler hundar än man kan räkna, så jag ska väl kunna adoptera någon att gosa med på dagarna.

En Chichi wannabe! 

Jag har såklart packat ner Biblarna (Kyra, Bo Tibblin, Anders Lindgren, Unghästar, Ridhandboken 1 och 2, Spänst o balans i ryttarens sits), tavlor på Nalle och DC, samt kläder, stövlar, hjälmar, min kära Espressobryggare och tusen andra grejer…

Igår kväll bytte bästa pappa till sommardäck på transporten och jag högtryckstvättade den och oljade alla handtag. Pappa bytte dessutom ett supertrögt gångjärn på skötardörren. Vi fixade även hyllor och krokar i två garderober till DC’s grejor.

På eftermiddagen hade vi besök i stallet av Maria, som är superproffsig fotograf. DC gick på utebanan på Wallstanäs för första gången, den har varit skridskobana tills för någon vecka sedan. Det tyckte han var lite för roligt, så han var rätt jobbig att rida och tjafsade en hel del, men mellan sina små påhitt visade han upp några riktigt fina steg!

På söndag kommer Patrik Kittel till Segersta för att träna Swedish Equestrian Match, som ju bland annat består av våra SEU-mentorer Mads, Karin och Jeanna.

Vi som är med i Elitungdomssatsningen är exklusivt inbjudna att vara med för att se, lyssna, lära och träffa Patrik. En fantastisk möjlighet som jag verkligen ser fram emot!

Dressyrrankingen just nu – 4 Segerstaryttare i topp 10!

Ja, precis tvärt emot ordspråket är min stora häst med X-Full-huvudet.  Han är ju till storleken rätt ordentligt över medel, men inuti en vääldigt liten blivande 7-åring som påminner lite om Nasse, även om de utseendemässigt inte har särskilt mycket gemensamt.

”Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur”

Men det finns förstås många fördelar med ha en väldigt känslig häst. DC är t ex otroligt lättpåverkad jämfört med kaxiga ”Störst-bäst-och-vackrast-Nalle”. Det krävs extrem noggranhet av mig – om jag på långsidan börjar tänka ”vänd upp vid A”, måste jag samtidigt fokusera på att sitta helt stilla, annars vinglar han in åt sidan. Det kommer att bli helt magiskt med hans lyhördhet när vi är 110% samspelta!

Idag tränade vi med Karin. DC jobbade bra, men precis som jag skrev nyss – jag måste ha full kontroll över min minsta tanke eftersom den går rakt igenom kroppen och in i DC’s hjärna på en tiondels sekund… :)

Idag var det  min sista riktiga skoldag före studenten. Det känns helt overkligt att jag har gått 12 år i skolan! 1900 poäng av de 2500 är nu betygssatta – med andra ord 76% av gymnasiet.

Det är helt otroligt vad mycket det är att tänka på. Jag ska ju inte bara börja jobba, utan både jag och DC ska flytta hemifrån. Det är mobilt bredband, en bil och allt annat man kan tänkas behöva när man inte bor hos sina föräldrar…

DC´s nya hem blir superbra. Han får den största box han någonsin bott i och får stå på halm – mums och mys! Han ska få dela hage med någon snäll häst som han inte behöver vara så orolig för, han är ju inte jättemodig min lilla häst.

Jag passar på att rensa ut ytterligare en del grejor. Det är osannolikt mycket prylar man samlar på sig under åren och med olika storlekar på hästar. Ändå har jag sålt mycket på Blocket på senaste tiden, men vissa små saker är svåra att göra sig av med även om de bara ligger och samlar damm.

Mitt allra första segertäcke! Det vann jag med B-ponnyn Ponti i en lokal LB:1. Att det var kräksfärgat och i storlek för D-ponny gjorde förstås inget – det har använts som ”badrock” av alla mina ponnyer och hästar t o m Phantomen (167 cm), sedan var det faktiskt för litet.

Grållens neongröna galoppträns med tillhörande neongröna benlindor kommer jag aldrig att slänga. De var supersnygga på Grandessa, även om min dåvarande tränare Wieger de Boer höll på att ramla baklänges när jag kom med dem på till en träning.

Mitt allra första egna schabrak, köpt för att ha till Ponti.

Tisdag 20 mars börjar jag som Beridarlärling hos Jeanna Högberg på Segersta! Det ska bli spännande och grymt lärorikt att få jobba med Jeanna och att vara på en sådan bra anläggning som Segersta. Helt oslagbart att dessutom ha alla mina tränare på samma plats. Mads förstås, och veckan efter att jag flyttat in kommer även Karin och hennes hästar De Chenta och Lunando!

Segersta Herrgård                   Foto: Leif Nilbrink

Jeanna är ju också en av mentorerna i Elitungdomsprojektet och det är extra kul att hon är den av dem som jag inte tränat för tidigare. Nu får jag ytterligare en superduktig och erfaren dressyrryttare att lära mig av!

På söndag är det dags för flytt från Wallstanäs för DC som ska bo hos Amie på perfekt skrittavstånd från Segersta. Själv flyttar jag in på måndag kväll, efter att jag varit med en kompis på en besiktning.

Så här står det på Wikipedia om begreppet  ”Jag mötte Lassie”:

Under andra halvan av 1990 skrev journalisten Petter Karlsson en krönika i Expressen där han beskrev fenomenet att många människor skryter med sina möten med kändisar. I denna krönika förekom bland annat den då relativt okände trollkarlen 21-årige Carl-Einar Häckner, som stolt visade upp en sedel där Olof Palme skrivit sin autograf. Bäst, ansåg Karlsson, var ändå en tjej vid namn Helena vars släktingar i USA hade en hund som hade blivit lägrad av Lassie (i ursprungshistorien var Lassie visserligen en tik, men hon spelades på film alltid av hanhundar).

Följden blev att läsare började skicka in sina egna meriter, som Expressen i flera år publicerade under vinjetten ”Jag mötte Lassie – föreningen för fåniga meriter”.

Min roligaste/knäppaste ”Lassie” är när jag var på Djursholms Elittävlingar för några år sedan. Till mitt försvar får jag väl säga att jag var max 12 år och redan då totalt dressyrinriktad. Jag mötte Peder Fredricson i ryttargången och vågade mig på att prata med honom. Det skulle jag nog ha låtit bli, för min fråga var ”Varför har du inte Cardento med dig?” Han tittade på mig som om jag var en utomjording men sa snällt ”Därför att Cardento är Peter Erikssons häst…”. Sjukt pinsamt! Dessutom blev det ett foto i tidningen Ridsport, där jag inte såg riktigt klok ut…

Jag har ofta väldigt många omkring mig att tacka för allt möjligt. Idag är jag särskilt tacksam för att jag dels har min snälla mamma och dels världens bästa födelsedagsbarn Malin, vår superduktiga kiropraktor, som ställer upp i alla väder med största leendet.

                           
Mamma och min knashäst                       Malin Lindholm Collin

Själv var jag tvungen att vara i skolan i morse, när DC hade besök av Malin. Eftersom hon kunde komma kl 09.00 fick han gå ut i hagen först och den syn som mötte min stackars mamma som skulle ta hand om honom tillsammans med Malin kan ni kanske föreställa er en vårdag som idag. När all snö och is försvunnit från hagen är den ju BLÖT och MJUK att ligga och leka SPA. i… Mamma säger att DC var den absolut värsta gris hon tagit hand om sedan 2005. Han hade lera i ögon och öron, bootsen vägde typ 3 kg styck och täcket hade ca 2 cm lera på både ut- och insidan:) De linade honom på stallplan på väg in till spolspiltan och då for f..n i min lilla häst som bockade runt gårdsplanen så mamma fick styra upp honom mot stallväggen för att ha en chans att få stopp.

TACK FÖR HJÄLPEN!!

En helt otrolig överraskning fick jag när det dök upp länderstatistik på WordPress. Min lilla websida har läsare utanför Sverige, så himla kul! Att jag har vänner från USA, England, Frankrike, Norge och Danmark som följer loidressage visste jag i och  för sig, men listan visar även många läsare från Peru, Schweiz, Spanien, Brasilien, Polen  och många fler länder.

Galet överraskande är att man hittat loidressage från Malaysia, Nya Zealand, Quatar och Japan! Jag är förstås jätteglad och stolt över det och hoppas att Google Translate eller Bing sköter sig bra,  så ni som hittat hit från runt om i världen vill titta igen :) TACK!!

Igår ringde Anja som har min älskade Nalle!

Nalle och en liten bit av Anja.

Hon berättade att de nu äntligen kan ta sig iväg efter en halkig vinter med problem både att rida hemma och att komma iväg till något ridhus. När det var lite bättre med snö kunde hon rida i hagen och då gick Nalle som den kung han är!

Han och hans kompis svarta shetlandsponnyn Herman är verkligen bästisar och när Herman inte har lyckats att ta sina oskodda små hovar fram till samma ställen som Nalle som har fyra 4-broddade skor har sprungit har det varit väldigt tråkigt för dem…

Det är så skönt att höra att världens bästa Nalle har det toppen och att Anja är så glad att ha honom. Ett bättre pensionärshem kunde jag aldrig ha hittat till min underbara häst, som gick 14 år på dressyrbanorna med starter upp t o m Intermediaire I och fyra JSM <3

På den här tävlingen i Mariefred träffade Nalle och jag Anja för första gången.

Jag är verkligen supertrött idag! Gårdagen var låång, och i natt levde min lilla monstervovve rövare och gjorde det omöjligt för mig att sova ordentligt. DC fick en välförtjänt vilodag idag, men inte jag. Jag var i skolan under dagen och höll först ett rejält föredrag i kursen Engelska C, sedan hade vi ett par timmar företagsekonomi och pluggade bokföring.

Ibland är Chichi rätt söt ändå, även om hon var billig i natt.

DC fick alltså vila, men jag red Lumpi vilket var riktigt roligt. Han är så löjligt positiv, det verkar inte finnas någonting som kan få den hästen på dåligt humör :) Att han dessutom rör sig väldigt trevligt gör ju inte direkt saken sämre.

Imorgon kommer DC’s kiropraktor Malin och kollar att han känner sig fräsch i kroppen. Jag är lite avundsjuk på honom faktiskt..

…och precis så var det med min kärlek DC idag. Han var en atombomb redo att smälla i luften redan när jag satt upp för att börja rida fram i Heby, men till skillnad från Ranelid kom vi inte allra sist ;) DC rörde sig trots allt väldigt trevligt emellan sina små ryck, men gav nog inte ett helt städat intryck eftersom folk flyttade på sig noga när jag skulle ut och in på framridningen, haha..

Jag kan inte säga att jag är nöjd med ritten, men jag är inte helt missnöjd heller. De saker i programmet som jag trodde skulle bli svårast funkade klart över förväntan, så det är jag jättenöjd med. Däremot hade vi alldeles för mycket missar på enkla grejer som vi vanligtvis har lätt för, det känns rätt surt, och poängen blev därmed såklart kassa.

Jag satte ju upp två mål för dagens ritt – att jag skulle kunna rida med ganska mycket tryck bakifrån i DC och att bytena skulle funka. Båda de målen lyckades vi uppfylla – DC gick i en mer kompakt spänstig form än senaste starten och ALLA 4 bytena var rena och på rätt plats!!

När vi kom hem hjälpte mamma mig att fixa allt med grejerna och med DC, medan jag tog Lumpi på en kvällstur i ridhuset.

Idag är det tävling i Heby för mig och DC. Det är en rätt speciell tävling eftersom det är premiär för DC i MsvB (för den lite mindre insatta kan det beskrivas som steget upp från de lättare klasserna eftersom det är vår första start med galoppombyten i programmet).

Senast jag red MsvB:3 tror jag var när Nalle och jag kvalade till Junior SM 2010. Det var i den klassen man kvalade fram till 2011. Vårt andra av de två kvalen red vi på Vikbolandet och var 2:a med 70% från en av domarna :)

Idag är mitt mål att kunna rida med lite mer tryck bakifrån än senaste tävlingen. Då red jag ganska försiktigt i och med att det var första starten för året. Idag vill jag ha lite mer power i DC, utan att han blir överladdad. Krånglig balansgång som vi ska försöka göra så stadigt som möjligt! Dessutom vill jag förstås få till galoppombytena även inne på banan!

Återkommer senare under dagen…

Ni som läst här på loidressage under fliken OM MIG har säkert sett följande stycke:

Hästar och dressyr är mitt absolut största intresse och den enda framtid jag kan tänka mig. Jag går sista året på Stockholms Idrottsgymnasium och mitt mål är att därefter få plats som elev hos en riktigt duktig dressyrryttare.

Hur gör jag nu då? När:

• Det är 13 veckor kvar av den sista terminen på gymnasiet. Studentmössan har kommit, biljetterna till skivan är köpta, flaket bokat och klart sedan länge, igår kollade jag och tjejerna i Gallerian på studentklänningar och jag funderar på skor.
• Jag har möjlighet att få komma som ”working dressage student” till USA, men har inte råd att ta med DC (flygbiljett för ca 55.000 kr enkel resa….) och inte heller möjlighet att lämna honom hemma …
• Jag plötsligt får en plats som Beridarlärling hos en av landets främsta dressyrryttare, som allra helst skulle vilja att jag hade börjat typ i förrgår!?

Jo, man bestämmer sig för att think outside the box och ber sin rektor om lov att få gå klart gymnasiet på distans.  ”Självklart, sa rektor Fredrik, det måste vi ordna!”

Så nu har jag en dryg vecka på mig att avsluta så mycket skoljobb jag någonsin klarar, att planera hur resten av terminens jobb ska genomföras i praktiken och samtidigt packa ihop både mig och DC för avfärd …

Fortsättning följer….

När man talar om åsnor: Min fina C-ponny Grey Gambler träffar sina nya kompisar Visan och Himla för första gången. ”Ska jag bo med de där långöronen? Seriöst???” (Det gick superbra)

Den här filmen om iPad för hästar var rätt söt, måste dela med mig av den :)

Av någon anledning har jag alltid åkt på diverse ”självmordsuppdrag”..

Allt från att försöka att få lite ordning på en kompis D-ponny, som konstant ställde sig högt på bakbenen på en viss plats i skogen, via dressyrtävling på nästan 1000 kg lettisk fd körhäst, till ett rätt kul (läs galet) uppdrag som ni kan se lite film på i det här inlägget.

PRE-stoet Reina fick sitt föl Savanah väldigt sent på året, i september, så fölisen blev lite väl van vid människor jämfört med vår- och sommarfölen som går ut med sin mamma i en stor hage i flera månader när de är små. Savanah blev alltså väldigt förtjust i tvåbeningarna och brydde sig inte alls om sin mamma. Hon rymde ur hagen i princip varje dag för att komma och umgås med oss människor och hon struntade fullständigt i att stackars Reina gnäggade förtvivlat efter henne. En gång blev hon tagen på bar gärning när hon stod och boxade med framhovarna på en bil!

”Loi, du kan väl rida in Reina, så att man kan ta ut henne och Savanah på någon liten tur i skogen så småningom”, var uppdraget. ”Jag tror att någon gubbe kanske har suttit lite på henne i Spanien när hon var yngre.”

Ett litet problem vid inridningen av Reina var att Savanah brände järnet runt i ridhuset under tiden. Det ena problemet med det var förstås att Reina blev väldigt orolig, det andra att jag höll på att få ett föl i huvudet lite då och då, när Savanah kom farande som en raket och ville slänga upp hovarna på ryggen på sin mamma.

Steg 1 blev alltså att få den lilla fölisen att snällt gå runt med min mamma i grimma och grimskaft under tiden jag jobbade med Reina. (Det gick i alla fall bra att rida Reina när det väl blev ordning på Savanah!)

Njut av föreställningen ;)

Jag fullkomligen älskar när saker man sliter med ger resultat! Oavsett vad det handlar om, hästar, skolan eller något annat, är det en grym känsla när man får något tillbaka för arbetet man lägger ner!

Idag var det DC som gav något tillbaka för gårdagens arbete under träningen för Mads. Jag red igenom ett träningspass som var ganska identiskt med det vi gjorde igår, och det var en klar förbättring redan! Med andra ord fick vi igår med oss en hel del bra verktyg som vi kunde jobba vidare med idag. Dessutom har ju träningen hunnit sjunka in över natten både för min och DC’s del. Jag fick en väldigt reglerbar galopp med bra kvalitet, fina byten åt båda hållen och en häst som verkligen försökte göra rätt!

Efter passet blev det en dusch, ordentlig rygg-stretching samt massage för min duktiga och trötta häst. Imorgon ska han få ta det lugnt, vi får se om det blir lite longering eller en skrittur. På lördag blir det lite trimning igen för att sedan rida årets andra tävling på söndag!

Renata Chlumska var den första svenska kvinnan som besteg Mount Everest. Hon satsade fyra år på träning och förberedelser och på att skaffa sig erfarenheter inför denna utmaning. Hösten 2002 stod hon plötsligt inför en helt annan slags utmaning när hennes sambo Göran dog under en klättring utanför Seattle i USA.

Hon bestämde sig för att trots detta genomföra en planerad USA-expedition. Under 439 dagar rundade hon av egen kraft 48 av USA:s delstater, en sträcka på 18 200 km. Hon paddlade kajak utmed kusterna och cyklade på fastlandet med den 100 kg tungt lastade kajaken på släp…

Foto: Kaj Bune och Christer Rugestål

För att kunna vara på rätt ställe vid rätt årstid var hennes hennes plan att paddla 8 timmar varje dag. De dagar när hon var så trött att hon inte visste hur hon skulle orka sa hon till sig själv ”om jag vilar idag måste jag paddla 16 timmar i morgon”.

Mina egna utmaningar har aldrig varit ens i närheten av Renatas. Men med två av mina underbara hästar som änglar i himlen har min väg fram till mina JSM-starter med Nalle och till Elitsatsningen med DC definitivt inte gått som på räls. Min signerade DVD med Renatas USA-expedition är en bra inspiration när det någon gång känns tufft.

Förresten, Renata förbereder sig just nu för en rymdfärd…!

Nu har jag precis kommit hem från en lyckad Mads-träning. Det var ett tag sedan sist eftersom Mads har varit i Frankrike och tävlat väldigt framgångsrikt :)

Vi jobbade mestadels med att få galoppen riktigt reglerbar, både fram och tillbaka och i sidled. Vi red bl a 5 steg framåt och 3 steg tillbaka upprepade gånger och jag jobbade på att få snabbare och snabbare reaktioner från DC. För att få honom mer mellan skänklarna red vi korta skänkelvikningar i galopp ut och in från spåret, alltså både undan galoppens ytter- och innerskänkel. Vi red lite byten också och la dem tvärs över ridbanan. Riktigt bra träning (som alltid) :)

Mads förklarar hur man gör ;)

Jag kortade mina stigläder ett halvt hål häromdagen, och det är helt galet vilken skillnad en sådan liten ändring gör. Det rör sig om mindre än en centimeter, men det känns som typ 8 cm. Jag ville korta dem en aning för att få en stadigare kontakt med stigbygeln utan att vinkeln i höften är för rät. Det blev riktigt bra faktiskt, jag är jättenöjd med att jag ändrade.

Imorgon får jag skynda mig hem från skolan fortare än kvickt så att jag hinner rida i ridhuset innan hoppträningen börjar, för jag vill verkligen köra ett pass och befästa dagens arbete!

Något som verkligen hör ihop för mig är hästar och musik. Det beror kanske på att takt är så grundläggande i ridningen.

Jag har massor av tydliga associationer mellan hästminnen och musik – både från Melodifestivalen och andra källor :)

Grållen och jag tävlade till BWO:s Voodoo Magic på en musikdressyr, där man fick ha utrustning som inte tillåts på vanliga tävlingar. Grönt galoppträns och likadana benlindor ;)

Nalle har förstås sin egen Kür som specialmusik. Den innehåller inga Melodifestivalbidrag alls utan helt andra låtar på ”Love-tema” med Love Me Tender, Loveletters in the Sand, Woden Heart, Love Story m fl. Inger Gemzell som hjälpte mig att göra vår kür tyckte att Nalle definitivt är en pianohäst som egentligen borde ha klassisk Chopinmusik, men så tyckte hon att jag var för ung för det och att vi skulle vänta tills det var dags för en Young Rider-kür.

Nu blir det DC som får en Young Rider-kür istället, så jag har börjat fundera på vad som passar honom..

Igår var jag och shoppade ridbyxor på MY ONE. Det var inte en dag för sent :)

Det blev ett par beiga Pikeur Daphne med mörk skoning och ett par jeansridbyxor från HV Polo (med tillhörande scarf, som är tänkt som skärp…). En flaska av allra bästa fuxschampot Gallop slank också med. Dessutom en rejäl påse lakritssticks, nu blir DC glaad!

Några av mina stora idoler är duktiga hovslagare!

Vilket enormt ansvar de har – utan hovar ingen häst!

Verkning och skoning är ju världens precisionsarbete, där en snedskoning kan ställa till så man tappar två månaders träning och behöver anlita både kiropraktor och veterinär flera gånger för att få pållen okej igen.

Hovslagarna har ofta en riktigt dålig arbetsmiljö – trånga stallgångar, alldeles för kallt eller alldeles för varmt, en del bråkiga kunder (både 2-benta och 4-benta). För att inte tala om de som varmskor och står i ett rökmoln och andas.

Min första häst Guvernör hade ryggproblem som bland annat visade sig genom att han vägrade hålla upp vänster bak för skoning. Smatidigt som vi behandlade honom var han väldigt ömfotad, så att låta honom gå barfota var inget alternativ. Hovslagaren som ändå lyckades få på honom skon lät honom luta sig mot väggen medan han verkade, och satt sedan på huk och slog på skon underifrån medan jag stod bredvid och langade söm.

DC vet vikten av att ha en bra hovslagare!